Tankar..

Ibland så sitter jag och funderar hur det hade varit om min mamma levde....idag är en sån dag.Har snart gått 13 år sedan hon hastigt togs ifrån oss,sorge,smärtan och frågan varför var oändligt.Allt det finns kvar,men det har "lättat".Man ska inte behöva förlora sin mamma när man är 10 år,men endel måste tyvärr vara med om det.Sitter och tänker på hur glad mamma hade varit om hon fick hålla Liam,pussa på honom och vagga honom till sömns.Jag brukar berätta för Liam om sin mormor,världens finaste hjärta.Tänk om hon hade kunna vart me på alla mvc besök,dagen vi kom hem från BB med våran lilla stjärna,Liams första skratt,hans första vändning,Liams dop,vilken lycka.Jag brukar berätta för Liam att hans mormor är med oss alltid,att hon är i luften runt omkring oss,i våra tankar,och hjärtan,framförallt i hennes hjärta är vi.Det tar ändå ont,tänk att få krama om henne,13 år har gått,men kärleken är så innerlig att det tar ont.Ett band mellan en mamma och hennes barn,det är det starkaste som finns.Så även om hon togs från jorden,så svävar hon omkring och vakar över oss.Det är inte bara ledsamt,det finns massor av glädje också,jag glädjer mig att jag fick 10 år med henne,10 år fulla av glädje,skratt och tonvis med kärlek!Och framförallt minnen,dom kan aldrig försvinna!Ibland så tänker jag då alltså på att jag förlorat min mamma,men då tänker jag också på vad hon gav mig den dagen hennes jordeliv var slut,styrka,rätten att få vara den jag är,och modet att stå upp för mig själv.Hon lämnade ju inte bara mig,min pappa och min syster,oj,vad hade man gjort utan dom,kärleken man har fått och fortfarande får,den är otrolig.Älskar dom över allt annat.Och vilken tur jag,älskade Robert,ojojoj,6 år och 4 månader sen du kom in i mitt liv och förgyllde det,all kärlek,allt skratt!Älskar dig! 5/1 kom vårat mirakel,våran stjärna,lilla Liam kom.Man tittar på honom,och allt känns bra,hjärtat är fyllt med kärlek så det nästan tar ont.Jag älskar det!:)Det var lite tankar som irrar i mitt huvud ibland,som måste ut:)

"Det är först och främst genom kärleken man fattar det gudomliga"

Lite bilder (mest till moster) gamla och nya:)











Vassego! Ska ta nya bilder imorrn:)

Kommentarer
Postat av: Monica

Fint att du skriver om din mamma. Det är hemskt att förlora en förälder, hemskt att förlora nån man älskar överhuvudtaget. Min pappa gick bort för snart 6 månader sen nu, och det känns fruktansvärt jobbigt.

Jag brukar också berätta för Anton om hans morfar, det tycker jag är jätteviktigt. Nu kan jag ju glädjas åt att pappa hann vara med 3 månader av Antons liv, han hann träffa mitt första barn, vilket betyder så otroligt mycket.

Men jag tror definitivt att din mamma är med er varje dag och ser hur fina ni är och hon följer sitt barnbarns utveckling :)

Sköt om dig vännen!

Massor med kramar!

2009-05-05 @ 10:02:21
URL: http://moonkan.blogg.se/
Postat av: Marie - mamma till skruttan

Vilken tur din son har som har en mamma som berättar så kärleksfullt om hans mormor.

Det är så viktigt att inte glömma bort de som inte finns ibland oss längre fysiskt..



Ha en fantastisk dag.

Kram Marie och Anna

2009-05-05 @ 11:28:34
URL: http://varlensbasta.blogg.se/
Postat av: Mamma Melissa

Måste hålla med Marie! Du ger Liam en relation till sin mormor även om hon inte är kvar i fysisk form. Och när han blir äldre och börjar prata så kommer han att kunna berätta vidare om henne:.)) Så visst är hon med er!

2009-05-05 @ 14:11:43
URL: http://mammamelissa.blogg.se/
Postat av: Syster/moster

Lite läskigt, jag tänkte också på din mamma härom dagen. Jag tänkte också på hur våra liv skulle ha sett ut, och om man skulle varit annorlunda som människa då man inte upplevt så mycket sorg i unga år. Men, allt som händer formar oss som människor och jag kan inte föreställa mig hur jag skulle levt mitt liv utan allt "bagage". Du har rätt i att vissa dagar kommer allt tillbaka och 13 år är ingenting, det kommer alltid att göra det. Fuska inte med gamla kort,det gills inte, puss o kram :)

2009-05-05 @ 17:11:44
Postat av: Therese

Vad fint du har skrivit om din mamma. Jag tror också att hon är med er, på ett eller annat sätt. Hur är det annars då? Liam växer och knakar som vanligt antar jag? :) Måste träffas ngn dag, passa på medans jag är ledig! :) Kram

2009-05-05 @ 18:17:44
URL: http://tohlund.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0