Idag kl: 13.45 så orkade Kingston inte kämpa något mer.Han somnade in i mitt knä utomhus hos min pappa.Vi ville inte att han skulle behöva somna in i nått litet hörn,utan han skulle få känna den friska luften och solen mot sin kropp.Han fick även ligga alldeles själv i gräset,vilket han älskade att få göra.Sorgen är stor,mitt hjärta är fyllt av gråt och smärta och kärlek.Nu behöver han inte ha ont något mer iaf.Han är på ett ställe där han får klösa hur mkt han vill överallt,busa så mkt han orkar och äta den godaste maten som finns.Det är väldigt tomt här hemma,han kom alltid springande till dörren när man kom hem,men inte nu.Kommer att kännas tomt länge,för lilla Jamaica också,det märks att hon undrar vart han är.Så det blir extra mkt tid till att ägna åt Jamaica just nu.Vi begravde Kingston på pappas gård,bäddade in honom i en filt och la honom i en kartong så han skulle ha det skönt.Så nu ligger han under en nyponbuske och ett syren träd.Där kommer han ha det bra.Som sagt,det är bara kroppen som ligger där,själen finns överallt.Nu orkar jag inte skriva nått mer,tur att jag har Robert,Liam och Jamaica.Här kommer lite bilder från igår och idag..

Kingston,älskade Kingston









Här sover min lilla prins,sovgott Kingston,vi ses lite senare.Se till att busa mkt nu.



Sötnos:)





Så glad man kan vara



Sötmonster



Gott med morotspuré



Smaskens



Våran lilla stjärna



Lilla älskling